Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Barnskräck.

    11 februari 2015

    Jag vet inte vad det beror på eller vad jag ska göra åt det, men just nu går Kevin och andra barn inte så bra ihop. Det går bra så länge det andra barnet är tyst och inte rör honom. Men skulle den andra lilla plötsligt skratta, gråta eller ”prata”, ja då sprutar krokodiltårarna åt alla håll. Han blir helt förtvivlad och i panik kravlar han upp i min famn. ???? Jag förstår ingenting. Underläppen skakar och jag kan verkligen se hur läskig han tycker att den där figuren är. Trots att det är en krabat som han träffat 100 gånger. Är det här en fas? Vad kallas då den fasen? Vad gör man åt det?

    Annons

     

    (null)

    Jag har en hel del härliga mamma-vänner med barn i Kevins ålder (plus minus ett par månader) och vi har hängt med varandra varje vecka under hela föräldraledigheten. Deras små knoddar är just nu Kevins stora skräck. På något sjukt sätt är han inte sig själv när det är andra barn i rummet. Han blir tillbakadragen, tveksam och osäker. Jag förstår verkligen inte vad det här kommer från. Planen att våra ungar ska leka själva när de blir lite större (medan vi morsor sitter i parken, dricker kaffe och vinkar glatt) känns långt borta…

    Operation-lära-gilla-andra-barn börjar nu.
    Det som gör detta ännu mer svårt att förstå, är att om det är livat runt omkring, så går det bättre. Jag kände att vi var tvungna att barnträna Kevin, så i måndags tog vi oss till öppna förskolan. Där gick det jättebra trots att ungar skrek och klättrade över hans ben för att ta sig fram. Inga tårar. Ingen panik. Kevin var glad och hade kul. Han var visserligen ingen kanonkul ”kompis” som stojade med de andra, utan han höll sig lite för sig själv på sin kant.

    Kanske får vi lägga våra mamma-träffar på öppna förskolan tillsvidare, för leker vi lite stillsammare i hemmamiljö blir det genast känsligt. Vi leker som på nålar. Försöker tysta det ena barnet och få det andra att fokusera på något glatt. Lite annorlunda lekstunder här hemma på vardagsrumsgolvet… Än så länge kan man ju i alla fall inte förväxla Kevin med allan-ballan. 😉

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/om-nagon-av-oss-dor-vad-hander-da/