Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Det sitter i huvudet, inte i benen eller lungorna.

    21 maj 2014

    Igår gav jag mig ut på min första löprunda på väldigt, väldigt länge. 6 månader för att vara ungefär. Jag som tidigare sprang fem gånger i veckan. Inte hjärndött i löpspåret visserligen, utan efter en fotboll (vilket anses hjärndött av vissa). Mina första steg var stapplande. Inget klipp. Inget tryck under sulan. Efter de första 10 minuterna var jag nära att ge upp. Tre svidande anledningar gnagde i mitt huvud.

    Annons

    1. Det gjorde typ ont i kroppsköttet när jag skumpade fram. Rumpan skakade hårt, brösten slogs ner vid varje steg och låren vibrerade. Till och med kinderna fladdrade. Plus att det kändes som om alla leder i kroppen skulle gå av.yd
    JokkFuuzä
    W

    3. Rekord i långsamhet. Är det här ett skämt!? Hade jag inte kommit längre… Formen var sämre än jag trodde, och jag som alltid är extra kritiskt mot mig själv. Nederlag. Besviken.

    Men sen kom ilskan. Jag ska inte ge upp. Kötta! I samma stund såg jag också att distansen mättes i miles och inte kilometer. Vilken lättnad. Jag hade ju trots allt kommit en liten bit framåt (1 mile = 1,6 km). Och sen vände det. Sen blev min första löprunda något positivt. Snacka om att det sitter i huvudet, och inte i benen eller lungorna.

    20140521-085119-31879322.jpg

    Runkeeper

    Sätt upp ett mål. Slå ditt mål. Sätt upp ett nytt. Allt under samma pass.
    För att övervinna hjärnspöket som visade sig redan efter 10 minuter, satte jag upp ett mål. Ett mål som jag uppnådde, så jag satte ett nytt, och sen ett till. Jag kanske borde ha satt större press på mig själv och satt upp ett tuffare mål från början, men att misslyckas på sitt första löppass är inte motiverande. Då är det bättre att överraska åt andra hållet. Skapa glädje för sig själv.

    Mål 1
    Springa 15 minuter non-stop.
    Det här går ju riktigt bra, ingen blodsmak, ingen kramp så jag dubblar…

    Mål 2
    Springa non-stop i 30 minuter.
    Står fortfarande upp, benen rör sig och jag har inte drabbats av pingislunga. Kör till ett jämnt nummer…

    Mål 3
    6 miles ska jag springa. Eh jag springer i  40 minuter. Då borde jag vara vid affären.

    Jag gjorde det! och jag var inte helt slut, så nästa gång får det bli lite mer power. När jag kan gå igen. För jäklar vilken mör kropp jag har idag. Mör men härlig. Kroppsköttet känns rejält. Underbart!

     

     

     

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/tva-masten-for-okad-rorelsefrihet/