Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Egentid.

    12 maj 2016
    img_1114.jpg

    På min önskelista. Tid med denna parvel

    Det är ofta det pratas om egentid. Att inte glömma bort sig själv. Speciellt då man får barn. Egentid… Det är säkert svinviktigt, sett ur ett långsiktigt perspektiv och hur man skapar ett stabilt välmående. Men för mig, just nu, är egentid tid med familjen. Vi alla tre i samlad trupp. Visst, att vara helt själv ibland kan vara rätt skönt. Som att få vara solo i bilen, köra lite för snabbt, bromsa lite för hårt och ha på lite för hög volym. Eller att få genomföra ett träningspass, utan att känna sig så stressad efteråt att man funderar på att kissa i duschen för att spara några minuter (har dock aldrig genomfört mina funderingar, än). Eller att få gå runt i en klädbutik i lugn och ro, och kunna stå i ett provrum utan att behöva springa ut halvnaken för att stoppa ett rymningsförsök. Det är såklart mumma och balsam för själen, att få vara helt själv ibland, men det är inte dessa stunder jag verkligen längtar till. Jag längtar helhjärtat bara efter tid med mina killar. Och inte behöver vi göra något speciellt för att det ska kännas varmt i hjärtat. Tvärt om. Storhandling, trädgårdsarbete eller tvättvikning, är kul och värdefullt om vi bara är tillsammans.

    Annons

    Problemet just nu är vi knappt har ens den tiden tillsammans. Jag gillar att jobba. Men fasta arbetstider krånglar till det. Största delen av Kevins vakna tid, då är jag på jobbet. Det är ju det som är kärnan och grunden till vardagsstressen och längtan. När jag kommer hem på kvällen då finns det nästan bara tid till måsten och rutiner. Mat, bad, nattning.  Jag saknar flexibiliteten och möjligheten att själv få bestämma. Frågan är om det finns utrymme för ett flexiblare samhälle? Flexiblare tankesätt kring arbetstider. Individuella lösningar. Inte för alla branscher men säkert för väldigt många. Ett balanserat liv med harmoniska människor, utan överdriven stress, måste vara mer lönsamt för alla. Individen, arbetsgivaren, samhället i stort.
    Är det inte dags för Samhället 2.0? Eller måste jag bara gilla läget, och inse att jag kommer säga som alla som idag har äldre/vuxna barn: ”Jag ångrar att jag inte spenderade mer tid med barnen när de var små…”

     

     

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar