Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Falsk krupp – aldrig mer tack!

    12 mars 2015
    falsk krupp

    Inga bekymmer, inga besvär. Inte idag i alla fall. På natten var det annat, då kämpade vi med falsk krupp och andningssvårigheter.

      

     Igår hörde vi plötsligt ett konstigt ljud inne från sovrummet. Jag öppnar dörren och ser Kevin på alla fyra i sängen. Han ser ut att kämpa för att få luft. Han låter som om han kämpar för att få luft. Han försöker hosta. Men vet inte hur. Det låter ihåligt och igentäppt på samma gång. Som en hund som satt något i halsen. Skällande. Kvävande. Hans små små nyvakna ögon är tårfyllda. Jag lyfter upp honom och han håller om mig hårt. I panik. Jag känner hur han verkligen vill att jag ska göra något. Fixa det här. Hela hans kroppsspråk säger ”Hjälp mig mamma”.

    Annons

    Falsk krupp heter det. Det var det han drabbades av. Det är ett förkylningsvirus som sätter sig i luftvägarna och ger svullnad i slemhinnan nedanför stämbanden, = andningssvårigheter. Jag hade hört orden förut, falsk krupp, men hade ingen aning om vad det egentligen var. Nu vet jag. Och jag vill inte att han får det igen. Sätter en check på den, och hoppas att det aldrig, aldrig kommer tillbaka.

    morgonpigg och hungrig

    Morgonen efter sitt första falska krupp-anfall. Mår kanon, äter bra och är precis som vanligt, morgonpigg.

    Det är svårt att förklara den panikkänsla som uppstår, när man känner att man tappar kontrollen över sitt barn. Över den situation som pågår. Man skriker inombords, men utåt anstränger man sig för att prata lugnt och stilla. Vyssar, gungar, klappar och ler. Försöker återfå kontrollen. Försöker ge sken av att man har kontroll. Att det inte är någon fara, och att allt ordnar sig. Lugn. Samtidigt som man är djupt fokuserad på det, försöker man tänka. Tänka på vad som kan vara fel. Vad man ska göra. Hur man ska göra. I vilken ordning man ska göra det. Jag är så grymt glad över att vi är två föräldrar, att vi har varandra och kan hjälpas åt, speciellt i sådana här situationer.

    Lite mer om falsk krupp.
    Falsk krupp uppstår vanligtvis på natten (när barnet sover) och så var det även för Kevin. Från ingenstans vaknar han från sin nattsömn och kan inte få ordentligt med luft. Vi hade noll koll på vad detta var. Tusen frågor dök upp i våra huvuden. Vad är det som händer? Varför får han ingen luft? Varför låter han så konstig? Har han svalt något? Fått en allergisk reaktion? Kommer det bli värre? Kommer han sluta andas? Hur ser hans ansiktsfärg ut? Är han lite blå? Nä. Jo. Nä. Låter han lite bättre nu? Låter det värre? Hjärnan gick på högvarv men producerade bara frågor. Inga svar.
    Inom ett par minuter från att det satte igång, ringde vi sjukvårdsupplysningen. Deras telefonkö var inte lång, men det kändes som en e v i g h e t. Jag vet att jag vid ett tillfälle sa åt T att ringa 112 istället. Det var under ett par sekunder då jag upplevde att Kevin blev sämre och frånvarande. Jag sa också åt T att springa ut och hämta bilen som stod parkerad långt bort. Och han skulle göra det samtidigt som han satt i telefonkö. Men då fick vi kontakt med en sköterska. Ganska omgående sa hon att det lät som falsk krupp. Hon sa åt oss att gå ut i den svala nattluften i 10 minuter och försöka lugna Kevin som storgrät. Det skulle få ner en eventuell svullnad i halsen. Men fuck that, kände jag. Det var säkert ett helt korrekt råd, men jag ville vara bombsäker på att han verkligen fick luft, att det var ofarligt. För han lät allt annat än okej och då kändes en promenad på 10 minuter inte som ett råd jag var bekväm med. Så vi struntade i henne och istället gick vi ut i nattluften, men till bilen och åkte in till barnakuten. Men det var som hon sa. Falsk krupp. Och det gör man inget åt så då åkte vi hem igen. Kevin hade lugnat ner sig, han andades bättre/lättare och vi fick med oss en liten infofolder och tips på vad man kan göra när det uppstår. Om det skulle uppstå igen. Natten spenderade vi sittandes i sängen med öppet sovrumsfönster. Högläge och svalt rum skulle göra susen. Och det gjorde det. Kevin somnade till slut och andningen lät tusen gånger bättre.

    Fy. Det här var verkligen inte kanon. Igår var det inte alls kul att vara mamma. Igår kände jag mig som världens sämsta mamma. Igår vill jag inte alls vara med om igen. Aldrig.

     

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/forst-kalasglad-sen-kalastrott/