Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Farväl till nio-till-fem-livet

    14 februari 2014

    Många tjoar, woopwoopar, grattar och tjimmar när jag berättar att jag jobbade min sista dag på väldigt länge i går. Jag woopar också, men inte av anledningen att jag inte ska jobba. Jag gillar att jobba. Eller jag gillar att ha något att göra. Att känna mig behövd och att behöva prestera. Mitt woopwoop beror på glädjen att Rocky snart är här. Att den riktiga nedräkningen har börjat. Att vi snart blir tre. För helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra fram tills att han kommer? Vad ska jag göra på måndag? På tisdag? Onsdag? Jag kan ju gå över tiden (80% gör tydligen det med första knodden) och då kan det nästan bli som en sommarsemester. Vila! säger min barnmorska. Vila! säger alla andra. Men det gör jag ju redan. Varje kväll efter jobbet. Jag lever ett slowmotion-liv just nu, jämfört med innan bulan tog form. För mig är det vila att inte ha varje kväll uppbokad av träning, att ha helgerna fria och att inte ställa klockan för att ”fånga” dagen. Jag gör ju inget annat än vilar och nu ska jag vila ännu mer. Hela dagarna. För att inte riskera att bli uttråkad redan första ”lediga” veckan, roffade jag åt mig ett par jobb-att-göra-hemifrån, innan jag lämnade byggnaden i fredagskväll. Sen har jag letat upp en hel del baby-pyssel där man ska sy, vilket jag inte behärskar så bra, och därför bör svälja många timmar. Tajmingen med OS är en fullträff och det kommer garanterat att hålla mig borta från tv-slask som Efter tio med Malou och Hem till gården.
    Även om jag är lite orolig över att drabbas av rastlöshet, ska jag verkligen göra mitt bästa för att bara vara, ta det lugnt och njuta av stillheten. Det är ju trots allt lugnet före stormen. Sista gången som jag kan sätta mig själv först och bara ta hänsyn till min vilja. När jag tänker efter så känns det inte så dumt längre. Det här ska nog nästan bli ganska småskönt, eventuellt.

    Annons

     

    Hej då jobbet! Hej då bästa fukoststället! Hej då SL! Hej då småspring till tunnelbanan varje morgon! Hej då, vi ses om ett år!

    Hej då jobbet! Hej då bästa fukoststället! Hej då SL! Hej då småspring till tunnelbanan varje morgon! Hej då, vi ses om ett år!

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar