Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Halloween undanbedes.

    8 november 2016

    Kevins första outfit. 2 månader gammal och redo för maskerad.

    Jag förstår att det är kul. Jag förstår att det är spännande att klä ut sig till en döing och gå runt och håva in godis. Jag förstår och jag vet att vår familj antagligen kommer att”fira” detta så fort åldern är inne. För Halloween är inte för alla åldrar och det bör man tänka på. När Kevin fick se att det stod tre monster utanför dörren blev han inte direkt superlycklig. Han blev skitskraj.

    Annons

    Det är inte helt okomplicerat att ringa på dörren hos främlingar och se ut som ett blodbad. Det kan faktiskt ställa till det rejält och skapa onödig oro och rädsla. Men återigen, jag förstår verkligen att ungarna (som inte blir rädda) älskar denna helg. Jag borde kanske ha satt upp en lapp om att vi inte ville bli skrämda och sedan ställt en hink fylld med godis på trappan, men inte tänkte jag på det…

    Att klä ut sig är kul oavsett vad man sätter på sig.

    Jag får för mig att det är väldigt skräck-fokuserade i Sverige, och att det i USA är lite mer som en ”vanlig” maskerad. Det hade varit toppen om det hade stått en söt liten Nemofisk eller tre glada Minioner utanför dörren istället. Det hade garanterat inte genererat i tårar.

    Jag var själv inte hemma när Kevin blev skrämd, och trots att T var så pedagogisk och sa åt monsterungarna att ta av sig maskerna, satte det sina spår. Det första Kevin gjorde när jag kom hem var att kasta sig i min famn och berätta om de läskiga killarna. Efter hans monstermöte ville han inte gå in i sovrummet själv om inte lampan var tänd. Plötsligt blev han mörkrädd. Det ena kanske inte beror på det andra, och jag är kanske bara en överbeskyddande mamma men jag skyller ändå på Halloween.

    Eftersom jag själv varit mörkrädd så vet jag hur sjukt jobbigt det är. Jag slutade inte kolla under sängen förrän sens tonåren. Trots att jag var övertygade om att det inte låg en mördare under sängen, kunde jag inte somna förrän jag tittat. Rädslan tog över min kropp och jag kunde inte rå för det. Att vara rädd är inte kul så nästa år kör vi Glad-Halloween tycker jag. Bara liv och lust, ingen död och ondska. Det har vi så mycket av i denna värld ändå.

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/namna-till-forbannelse-inte-en-strumpa-ska-hamna-i-fel-hem/