Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Han är en liten huligan. Och han älskar det!

    24 juni 2015

     

    Kampen om makten pågår just nu här hemma. Kevin testar gränser hela tiden. Han är smart. Medveten. Och envis. Han leker luften är fri med det jag säger ”aj-aj-inte-röra” åt. Ni vet när man inte fysiskt rör det förbjudna men handen svävar retfullt nära ovanför i luften, samtidigt som blicken och leendet utstrålar ”snart-gör-jag-det-snart-gör-jag-det”. Han skrattar hjärtligast och som mest när jag blir riktigt arg. Arg på riktigt alltså. När jag förställer rösten och blir allvarlig, när jag med bestämda steg närmar mig honom. Då gapskrattar han och springer iväg och gömmer sig. Då leker vi tydligen katt och råtta, kurragömma eller någon annan buslek… Det är då helt omöjligt för mig, att fortsätta vara allvarlig och bestämd. Det är inte möjligt att se arg ut när han sprudlar av glädje. När det spritter i hela hans lilla kropp och både armar och ben far åt alla håll. Hur ska jag kunna få fram att jag menar allvar? Hur ska jag kunna uppfostra en gladskit? Ibland gör han ju faktiskt saker som kan vara farliga, typ när han ”surfar” i en kökslåda (eftersom vi flyttar i helgen är nu alla lådor tomma och då också väldigt roliga att krypa in i). Då måste jag ju få fram att det där är verkligen inte okej. De gånger som jag faktiskt hinner fram till honom och exempelvis tar bort hans hand från något han inte får röra, då blir det också till en lek. Jag tar bort, han tar tag, jag tar bort, han tar tag. Den leken kan pågå i evigheter och han skrattar oavbrutet. Och tillslut skrattar även jag.

    Annons

    Jag vet att han testar mig. Jag vet att jag måste bita ihop, vara konsekvent, tydlig blablabla. Men fan det är ju skitsvårt. Skratt smittar ju av sig. Och en skrattande skitunge är svår att motstå.

    Kampen lär ju fortsätta ett tag och ska jag vara ärlig så har han nog ett litet övertag just nu. Måste samla mig och återta makten. Efter flytten i helgen, då allt lugnat ner sig en aning, då ska jag bli stark och tydlig igen. Jajjamensan det ska jag… Power to the parents. Heja oss!

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/traditionerna-far-vanta-midsommar-under-tak/