Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Jakten på den extra kvarten.

    25 januari 2016

    Tandborstning, bokbläddring, overallpåklädning – tre i ett. Resultatet av tidsbrist när man hela morgonen sagt NEJ till precis allt.

    Att vara ute i god tid och ha marginaler för det oförutsägbara är tydligen inget som bara gäller när man är nybliven förälder och då befinner sig i sitt mest förvirrade tillstånd någonsin.
    Då, för ca 2 år sedan, gjorde jag mig redo för att gå ut två timmar i förväg.
    Då, skulle skötväskan packas, packas om, packas smartare, kontrollpackas.
    Då, skulle jag hitta kläder som jag kunde komma i, jag skulle byta kläder minst en gång på grund av bäbiskräks och jag skulle byta kläder på bäbis minst en gång, på grund av samma anledning.
    När det väl började närma sig tidpunkten för att gå ut genom dörren, då var det dags för bajsblöja.
    Bajs överallt. Nya kläder till bäbis, nya kläder till mig. Börja om från början.

    Annons

    Med tiden blev det bättre och till slut blev man en sån där multitaskande effektiv supermorsa som borstade tänderna samtidigt som man städade upp frukostkladd, packade väskan och såg till att bäbisen var nöjd och glad. Till slut behövde man inte så stora marginaler. Man fick kontroll.

     

    Jag vill inte till dagis – jag vill sitta här. Vore det inte för att overallen skulle på, hade jag levererat honom till dagis sittandes i sin korg.

    Men så blev liten lite större och den egna vilja slog till. Skillnaden nu mot då, är att jag utmanas på ett helt annat sätt. Nu är det ett psykologiskt spel som ska vinnas. Jag står inför en tuff och envis motståndare varje gång vi ska iväg, när vi ska äta, sova, bada, städa. Han visar sitt missnöje på många olika sätt. Ibland  rullar han runt på golvet, ibland springer han och gömmer sig, ibland skriker han, ibland gråter han (utan tårar), ibland ropar han på hjälp (pappa!). Varje morgon säger han nej, nej, nej till alla klädesplagg. Från blöjan till vinteroverallen. Det blir ett par nej innan man är fullt påklädd och kan gå ut i vinterkylan.

    Ibland orkar man inte. Då blir det som det blir.

    Ibland orkar man inte. Då blir det som det blir.

     

    Barn, vinter och kläder – ingen klockren kombo.

    Att ha marginaler för att komma iväg i tid är återigen en sanning. Samtidigt känns det som att det inte spelar någon roll hur god tid vi är ute i. På något sjukt sätt blir vi alltid en kvart försenade. Den egna viljan slår alltid till och krossar mina marginaler. Duellen mamma vs envis unge går inte att tidsberäkna. Det enda som går att beräkna och garantera, är att vi blir en kvart sena.

    När vi äntligen är påklädda och på väg, då är det som tur är glada miner igen.

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar