Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Stressigt lekparksliv trots latte-mamma-looken.

    8 juni 2015

      Det ser ju så sjukt jäkla skönt ut. Barnen leker i parken, vinkar till mammorna som sitter i solen och pladdrar med varandra över en kaffe. Fåglarna kvittrar. Tiden står still. Att vara föräldraledig ser allt annat än stressigt och jobbigt ut den här tiden på året. På alla gångvägar kryllar det av barnvagnsligor och varenda lekpark är fullsmockad av föräldralediga. Jag är själv en av dem som ser ut att ha det så där härligt lulligt. Looken är semestrig och avslappnad. Men skenet bedrar faktiskt just nu. Jag är inte alls avslappnad och skön. Inom mig pågår just nu en flytt. Och det är inte rofyllt. Sista juni är det morsning-korsning till vår älskade, underbara, härliga lägenhet. Eftersom vi inte har packat en endaste kartong, börjar stressen inom mig att bli väldigt påtaglig. Att vara hemma på dagarna, men ändå inte hinna med något annat än att ”bara” ta hand om Kevin, känns jäkligt jobbigt. Jag vet att jag ska njuta av våra dagar tillsammans, men när man har en kilometerlång att-göra-lista framför sig och som måste börja bockas av, är det svårt.

    Annons

     

    Kevins första hem. Här har han lärt sig allt han hittills kan. Det här är hans trygghet. Vårt första hem som familj. Det känns faktiskt lite i hjärtat att flytta härifrån.

    Att flytta från ett ställe till ett annat är i sig ett ganska stort projekt, men nu ska vi flytta tre gånger innan vi är hemma på riktigt. Huset är klart i november och fram till dess bor vi först hos Ts föräldrar och sen hos min mamma. Den här flytten kommer verkligen att kräva tid, tid, tid, planering, ett glatt humör och en gnutta energi. Eftersom allt tar längre tid än man tror, speciellt när man har en 1,5 åring springandes runt benen, går min hjärna på högvarv. Kan man göra packning av kartonger till en uppskattad barnlek? Eller kommer packning med Kevin i samma rum bara att innebära merjobb? Jag har en känsla av att det jag packar i, kommer han att packa ur. Plus att det garanterat kommer ligga lite allt möjligt i kartongerna… 

    I mitt huvud, har jag redan packat och strukturerat varje kartonginnehåll. Jag har redan påbörjat flytten mentalt. Kanske är det också därför som jag vet hur mycket det är att göra. Jag är speedad inför allt som ska göras, medan T (som är min raka motpol) är lugn och sansad. Enligt honom har vi hyggligt med tid på oss. Tid så det räcker. ”Det är lugnt” för att citera. Är det jag som förstorar upp allt, eller har han fullständigt missbedömt mängden som gömmer sig i våra skåp, lådor och garderober? Inom snar framtid kommer svaret och jag hoppas så sjukt mycket att T står som vinnare. Att han ger mig en kram och säger ”vad var det jag sa, tvärlugnt”. Hoppas!

    Vårt framtida hem. Längtar så galet mycket.

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/hur-lyckas-man-borsta-tanderna-pa-en-15-aring/