Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Tre månader med evig kärlek. Och så lite vaccin på det.

    2 juni 2014
    Vegas 2013

    Las Vegas 2013. Att få reda på att man är gravid när man är i USA är som att vinna på lotto. Extra allt och plusmeny är liksom aldrig några problem.

    Opa, opa, grattis, woho! Idag blir vår lilla ärta 3 månader. Den senaste tiden känns galen. Det har varit så sjukt händelserikt, speciellt när man tänker på alla känslor och sinnestillstånd som ”drabbat” en. Inte undra på att man börjar bli lite mör. Hormonerna har sprutat hejdlöst och bjudit på lika mycket extremlycka som extremgråt. Varje gång jag ser en familj på TV blir jag överlycklig och tårkanalerna svämmar över. Det går liksom inte att beskriva kärleken jag känner. Och jag antar att det är lika för alla föräldrar. På något konstigt sätt lyckas kärleken också växa för varje dag som går. Jag lever bland molnen och känner mig som världens lyckligaste. Rackarns vad jag älskar min lilla familj.

    Annons
    20140513-110632.jpg

    Liten börjar bli stor.

    Curling-mamma-risken är stor.
    Att bli en curling-mamma känns helt plötsligt inte som en omöjlighet. Jag skulle lätt kunna stå utanför ICA och sälja Kevins Bingolotter, köpa godis alla dagar i veckan och städa hans rum för tredje gången samma dag. Så här lät jag garanterat inte för tre månader sedan. Då var jag stenhård och grymt principfast. Men vadå, man kan väl ändra sig…

    20140602-200923-72563008.jpg

    På BVC. Dags för tremånadersvaccination.

    Vaccinering.
    Idag var det dags för 3-månadersvaccinet. Två sprutor, en i varje lår, plus andra omgången av något nytt vaccin som man ger till alla barn födda efter 1 mars 2014. Åh vad jag inte såg fram mot detta BVC-besök. Men Kevin imponerade på både mig och barnmorskan (inbillar jag mig i alla fall). Han bet ihop, eller först bröt han ihop, men bara i typ 30 sekunder, sen var han lugn. Jag tyckte inte heller att det var jobbigt, men så kom bakslaget. Efter att jag skickat skryt-sms till familjen om hur bra han klarade det, kom vaccinets efterskvalp. På eftermiddagen blev han otröstlig. Till och med den första krokodiltåren letade sig fram. Och där gick mitt hjärta sönder… Plötsligt var man inte så allan-ballan längre. Efter flera ledsna timmar, lyckades han somna. Har en känsla av att vi är lika utmattade båda två. Tack och lov är det snart en ny dag.

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera

    Laddar http://angelica.mabra.com/motiverande-traning-fran-rygg-till-mage/