Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Angry baby. Försöker sluta nattamma.

    7 september 2014

    Hur många väggar kan ett bäbisvrål tränga igenom? Hur många grannar riktade fuck you-fingret mot oss i natt?  Hur många kommer göra det natten som kommer… Beklagar oljudet men vi är inne i en liten fas just nu. Eller rättare sagt, vi försöker få till en ny rutin. Det går sådär halvbra kan man säga. Heldåligt är nog en mer rättvis beskrivning. Vi försöker att vänja av Kevin med nattmaten. Ingen mer nattamning. Inte så uppskattat. Vi är inte inne på samma spår, jag och Kevin. Men enligt BVC behöver han inte mat på natten, och det försöker jag alltså få honom att förstå. Man kan garanterat bli gråhårig för mindre.

    Annons
    IMG_6019.JPG

    Lugnet före stormen… Samlar kraft till nattens kamp. Det borde kanske jag också göra.

     

    Kampen om natten.
    Magen kniper och Kevin skriker – jag tror att det är därför han vaknar 2-3 gånger per natt. Alltså inte för att han är hungrig. Men när jag matar honom, lugnar han snabbt ner sig och efter bara ett par minuter sover han igen. Nu när han inte får mat, ja då tar det liiiite längre tid innan vi får somna om. Typ två timmar, inklusive konstant skitarg bäbis. Jag är så sjukt nära på att ge upp hela tiden. Inte nog med att Kevin försöker få mig att tänka om, hela min kropp jobbar emot mig. Ögonen svider. Brösten håller på att explodera – mjölken vill ut. Det gör ont i hjärtat av att höra hans gråt. Öronen tjuter. Benen orkar knappt bära mig. Jag får mjölksyra i armarna av allt vaggande. Det känns som om ryggen ska gå av. Jag håller på att bli besegrad av en 6 månaders. Men så plötsligt tar det bara slut. Tystnad. Seger. Känslan är obeskrivlig. Jag börjar nästan gråta av lycka. Eller kanske mest av trötthet. Att jag lyckas pricka in insomningen med att jag sitter i en jäkla skitposition i soffan, kan inte hjälpas. Jag vägrar att sabba det här. Jag tänkte inte riskera ett uppvaknande, utan jag får helt enkelt sova såhär. Med Kevin utslagen i mitt knä, lyckades jag med tårna knipa tag i en extra kudde, som jag sedan sakta kunde dra till mig. Sådär ja – ett litet stöd för ryggen, är bättre än inget alls… Nacken får hänga fritt, vem bryr sig, bara jag får sova.

    Det känns att jag inte är van med en skrikande, pissed off bebis. Vi har nog haft det rätt bra och lätt hittills. Men nu känns det att vi lever småbarnsliv och det känner nog våra grannar också, och kanske även deras grannar.

    Snart är det natt igen. Ge mig styrka någon, eller ladda kaffebryggaren med sjukt stark kaffe.

    Bring it on baby K.

    20140219-145301.jpg

    Om jag för 6 månader sedan, visste det jag vet nu, då skulle jag ha köpt den här sagoboken på Fotografiska.

     

     

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar