Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Från resfeber till semesterlunk. Första resan med barn.

    25 januari 2015

    IMG_4915.JPG

    Och så var vi på plats i Jordanien. Semesterlunket har absolut infunnit sig. Resfebern är som bortblåst. För första gången i mitt liv var jag mer nervös än glad inför en resa. Men vad hade jag att oroa mig för. Allt har hittills varit över förväntan. Kevin är det grymmaste ressällskapet man kan tänka sig. Han trivs. Vi trivs. Solen skiner.

    Annons

    Att vara lite nojig inför sin första resa med barn, är jag säkert inte ensam om. Jag oroade mig för flygresan = onda öron = ledsen Kevin = sura medpassagerare (som jag då hade varit tvungen att bli osams med). Jag oroade mig för packningen = klädmängd = barnmatsmängd = blöjmängd = apoteksinköp = bagagevikt. Jag oroade mig för själva resmålet = barnvänligt? = vädret? = människorna? Jag oroade mig för sjukdomar = magsjuka, magsjuka, magsjuka (peppar,peppar)

    Värst var oron för flygpremiären. Stockholm – Jordanien. Att vara fast på ett plan och känna sig hjälplös. Men vi har fått världens bästa unge. Knappt en sur min på 5h. Han sov, åt, lekte, sov. Han fick till och med beröm av alla resenärer som satt runt omkring oss (anar att de suckade stort när de såg att vi hade platserna bredvid, och att de var lättade över att han knappt öppnade munnen).
    Kevin somnade i mitt knä medan flyget taxade ut på startbanan. Vilken flax! Han märkte ingenting. En timme senare vaknade han, pigg, glad och energifylld. Precis när det var dags för den vällagade flygplansmaten. Att få plats med maten, drickan, frallan och kaffekoppen på det lilla flygplansbordet, är alltid en utmaning. Har man dessutom ett nyfiket barn i knät, med ofattbart långa armar, är det omöjligt. Det har då aldrig tagit så lång tid att få i sig en minipannbiff/stor köttbulle och en deciliter potatismos. Vi missade kaffet, även påtår-rundan. Istället för koffeinkick fick vi njuta av Kevin-kickar. Jag har aldrig tänkt på det tidigare, men när man flyger har man bara en chans. ”Om en stund” existerar inte. Alla förväntas äta och dricka i samma takt. Vi frångick tidsschemat och för sådana som oss finns inga undantag. Inte ens när man åker på charter. Efter maten charmade Kevin alla runt omkring oss, vi lekte och kollade på paddan. Sen var det dags för landning. Den ska var jobbigast för barns öron hade jag hört. Och då somnar han. Otroligt. När han vaknade var vi säkert på marken i varma Jordanien. Och han mådde hur bra som helst. Håller tummarna för att hemresan går lika bra.

    IMG_4835.JPG

    IMG_4831.JPG

    Sen var det packningen. Jag packade nog i minst 10h. Packade i, packade ur, packade om. Kevin fick två väskor, jag och T delade på en. I ena Kevinväskan, den som vi skulle ha som handbagage, packade jag i all barnmat (18 burkar), 10 smoothies, majskrokar, kex och sjukt många blöjor. Kevin skulle kunna vaska blöjor hela veckan och det skulle ändå räcka. Jag vet inte varför jag packat så många blöjor. Jag är ganska säker på att de jordanska barnen också använder blöjor och att de blöjorna skulle passa Kevin helt perfekt. Men, men nu är de med i alla fall.
    Mitt noggranna packade visade sig vara uppskattat. Enligt säkerhetskontrollvakten på Arlanda, han som scannade väskorna, var det exemplariskt packat. Det var ovanligt att man var så organiserad. Ahhh gissa om min mallighetsflin blev sjukt brett. Lite hysteri lönar sig alltså. Gjorde ju i alla fall vakten glad.

    Och så var det själva resmålet. Sammanfattar det med ett ord. Underbart! Att människorna här fullkomligt älskar barn, gör såklart inte saken sämre. Folk kommer fram på ett trevligt sätt, leker och spexar framför Kevin. Vissa vill ta kort. Maten är också kanon. Tabbouleh, baba ganuj, hummus, turkisk sallad. Och så bröd i stora lass. Alla guckor och röror är grymma och våra ostkvällar hemma kommer numera istället bestå av dessa härligheter. Att få en öl eller ett glas vin är däremot inte så enkelt då det endast serveras alkohol på ett par restauranger. Men när man istället kan få en lemon mint (citron och myntajuice) till maten, så spelar det ingen roll. Alla är så jäkla trevliga och det är aldrig några problem att ha med sig barn. Eller jo, vid två tillfällen är det lite körigt. När man ska över gatan, bilar har absolut företräde här, och när man ska upp för de halvmeterhöga trottoarkanterna. Men annars går det fantastisk.

    IMG_4914.JPG

    IMG_4917.JPG

    Sjukt många premiärer har klarats av. Och fler lär det bli. Men nu har vi i alla fall tagit oss över resa-med-barn-tröskeln.

    Det är lite dåligt Wi-fi och svårt att ladda upp bilder. Just nu går det inte men jag ska försöka senare igen.

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar