Annons
MENY
  • Ämnen
  • Om
  • Angelica fick en liten pojke i slutet av februari 2014, och bloggar om livet som träningsglad mamma. Jag hoppas att bloggen med sin ärlighet kan tillföra lite skratt eller i alla fall ett fniss bland blöjbyten och nattvaka. Jag är ju varken övernaturlig, perfekt eller världsmästare. säger Angelica. I hennes blogg är det högt i tak och ordvalen är aldrig censurerade, allt för att tona ner illusionen om den perfekta vardagen som mammaledig.

    Annons

    Träningsläger inför dagis.

    7 juli 2015

    Snart är det dagisdagspremiär. Den 20 augusti smäller det. Inskolning. Jag är medveten om att det är 1,5 månad kvar men är det något jag insett sedan jag fått barn, så är det att tiden går sjukt fort. Min mamma-hela-dagarna-tid är snart slut. Snart börjar det. Stöket och böket med jobb vs lämning/hämtning/tid-med-barnen/egentid, som alla pratar om. Som alla suckar över. Som alla har dåligt samvete över. Känns som vi har en kanontid framför oss… Känner mig taggad… Verkligen. Inte.

    Annons

    Det är kanske larvigt, överbeskyddande och ett första tecken på att jag faktiskt kommer att curla min bäbis, men jag har några fixideer på saker som jag gärna ser att han kan, innan har börjar på dagis. I grunden handlar det såklart om att jag ska känns mig lugn. Han kommer fixa det där. Det är jag som kommer få bryt så fort jag sagt hej då. Suck, jag skulle ju inte bli ”sån”. 

    Mitt största måste-kunna-innan-han-börjar-på-dagis-krav var att han skulle kunde gå. Och det kan han. Så det är check på den. Då vet jag att han inte blir bortglömd sittandes i någon lekhage. Den risken är väl iof kanske inte så stor, men skulle det hända kan han i alla fall ta sig därifrån på egna ben.

    Det vi har kvar att lära är:
    1. Att äta själv
    2. Gå på pottan
    3. Kunna säga mer än bara mammammamma, däää och imitera ljudet på en bil när man frågar hur den låter.

    Jag vet att jag endast kommer få till ettan. Vi tränar på det varje dag. Kladd, klet och gegg men han är ändå väldigt försiktig. 9 av 10 sitter skeden rätt in i munnen. Missen beror oftast på att maten trillat av under frakten från tallrik till mun.

    Att gå på pottan, kommer vara omöjligt. Den är fortfarande i nyskick. Blank och fin. Jag har ställt ut den på altanen för att locka, men noll intresse och jag hinner liksom inte med när det är dags. Däremot har han upptäckt att det är mycket mysigare att kissa inne i sitt tält, än fritt någon annanstans. Två gånger har han krypit in i sitt lilla bo och skvätt. När han är klar kryper han ut med ett strålande leende. Mitt leende är inte lika brett och det är bara att ta fram högtrycksslangen för sanering.

    Några direkta ord kommer han nog inte heller att få fram. Hans sätt att kommunicera är väldigt entonigt. Istället för att fråga vart allt är hela tiden (vart är bilen/lampan/maten/mamma/pappa/foten/huvudet/glaset etc), har jag börjat peka på respektive sak och fråga vad det är. Än så länge är responsen från Kevin lika med noll. Någon gång gapade han till så att det såg ut som om han skulle svara, men det visade sig bara vara en gäsp. Enligt en infotavla på BVC, ”ska” barn i hans ålder kunna säga enstaka ord och kortare meningar… ehhh wtf det måste bara vara en önskedröm. Eller? Jag vet egentligen inte varför jag vill att Kevin ska kunna prata lite när han börjar på dagis, men på något sätt skulle det kännas skönt. Tryggt på något vid. Det jag egentligen vill, när jag tänker efter, är ju att han ska kunna säga att han har haft det bra och att alla är snälla. Och det lär ju ta ett tag…
    Surret får komma när det kommer. Att stressa och vara för på, kan bara bli fel. När han har något att säga, ja då antar jag att han kommer att säga det helt enkelt.

    Dela
    Tweeta
    Maila
    Kommentera
    artiklar | recept

    Hälsoverktyg
    Stressa mindre
    Kaloritabell
    Motionstabell
    Räkna ut ditt BMI
    Räkna ut ditt kaloribehov
    Räkna ut din midja / höftkvot
    Ner i vikt - tjänster
    Onlinekurser för nya vanor
    Veckans meny
    Nyhetsbrev

    Laddar